Linda Bäckström
Unearthed
11 februari – 25 mars 2012

Unearthed är Linda Bäckströms första separatutställning på Wetterling Gallery och kretsar kring uppgång och fall av mänskliga utopier och drömmar samt om det eviga sökande efter att behärska natur och kultur. Med sina sköra, organiska skulpturer i fogskum föreställande trasiga kolummer, mytologiska djur, en miniatyroljeplattform och olika politiska symboler drar Linda Bäckström en linje från antiken till dagens sekulariserade samhälle och berör såväl ideologier, myter, politiska verkligheter såsom ekonomiska intressen. Installationen väcker tankar kring hur arkitektur, bilder och konkreta objekt används för att konstituera och demonstrera makt och antyder hur myter och berättelser kan förvandlas till mäktiga manipulationsverktyg.

Linda Bäckströms undersökande sätt att närma sig sitt material kan liknas vid en arkeolog som frilägger sina objekt lager för lager, med försiktiga rörelser för att inte förstöra något. Hon letar efter sammanhang som avslöjer sig i bilddetaljer, estetiska likheter, kategoriseringar eller visuell presentation i bilder från alla möjliga olika sammanhang. Hon samlar dessa bilder i ett bildarkiv, kategoriserar dem och sätter ihop dem i nya konstellationer. Genom att översätta dem till skulptur skapar hon ett nytt, koncentrerat bildspråk. Som i tidigare utställningar använder hon sig av fogskum som hon gjuter i specialsydda tygformar som sedan klipps bort. Skulpturerna sätts ihop av flera delar och målas i dova färger. Det extremt lätta materialet står i stark kontrast till den verkliga vikten av de avgjutna föremålen och även till den symboltyngd de bär på.

Verken i utställningen tar avstamp från idén om Atlantis, den sjunkna ön som Platon talar om i dialogerna Timaios och Kritias. Atlantis beskrivs ofta som ett lyckorike med stora resurser, bra organisation och militärisk styrka. Trots det ska stormakten Atlantis ha förstörts för att gudarna har vänt sig emot dennes invånare. Atlantis omstridda existens har gjord den till en optimal projektionsyta för alla slags ideologier och ambivalenta berättelser. Gränsen mellan idé, utopi och verklighet suddas lätt ut och visar att historieskrivningen och litterära påhitt samt myter enkelt blandas med varandra för att uppnå olika syften. Det är inget nytt att konst flitigt används som maktverktyg och att bilder spelar en stor roll för att även på den visuell-estetiska nivån visa överlägsenhet.

Många av föremålen som Linda Bäckström väljer att gestalta kretsar kring en sådan maktuppvisning. Arkitektoniska detaljer möter mytologiska och politisk-symbolladdade objekt som dyker upp i olika sammanhang för att visuellt förstärka olika gruppers identitet och legitimitet. Den trasiga grekiska kolumnen har blivit en återkommande symbol för (det förstörda) Atlantis. I Atlantis historia har den till slut brustit i sin roll som stödpelare som ska bära upp hela byggnadens (läs: samhällets) tyngd. Örnen, som förekommer i flera av utställningens skulpturer, hittar vi exempelvis i många staters vapen (t ex Tyskland, USA), ormen i andliga och mytologiska sammanhang (t ex bibliska berättelser) och som symbol för en hel yrkesdisciplin (läkarkonsten). Äpplet (”Power Apple”) förknippas i många kulturer med kärlek, sexualitet, fruktsamhet, rikedom och makt, men har även blivit synonym med frukten på kunskapens träd i den kristna skapelseberättelsen. Som riksäpplet, som var de romerska kejsarnas tecken för världsherravälde, framstår det som den ultimata maktsymbolen. Med miniatyroljeplattformen (”Oil Rig”) slår Linda Bäckström en bro till samtiden. Hon beskriver en existerande verklighet, som lika mycket som den förlorade Atlantis står för människans drömmar och framtidstron, för tekniskt framsteg, rikedom och makt. Kolumnen som ett genomgående motiv återfinns även i oljeplattformen vars pelare i havsbotten påminner om den.

Alla skulpturer relaterar till varandra på ett eller annat sätt, vissa detaljer och former återkommer i flera av dem; så liknar till exempel konstruktionen av ”Boneyard” den av ”Oil Rig”. Även ”Boneyard” är uppbyggd som ett torn, fast bestående av ben. I sin absurda konstruktion blir denna skulptur en spegel och en memento mori till ”Oil Rig”. Benmotivet tas upp igen i takskulpturen ”Bones” som svävar ovanpå de andra skulpturerna. Här blir tydligt att Linda Bäckström inte är intresserad av att skapa naturalistiska skulpturer utan av att sortera verklighetsdetaljer enligt andra, mer associativa, konstnärliga kriterier. ”Bones” påminner om en mänsklig bröstkorg, fast försöker inte att likna den. Den ger oss dock en länk till den fysiska kroppens närvaro och dennes roll i utställningens sammanhang.

Det är diskrepansen mellan de konkreta objekt i utställningen och deras kulturhistorisk-symbolisk betydelse som skapar spänningen i Linda Bäckströms verk. Skulpturerna leker med objektens proportioner och verkliga storlek. De är förstorade och förminskade, förvridna och av oväntat material vilket manipulerar vår perception av dem samt ger dem ett visst karikatyriskt inslag. Deformationen ger objekten en lekfullhet och ironisk distans till verkligheten där även ett momento mori i form av en odefinierad bröstkorg svävande i luften framstår som en självklar kommentar till tillvaron. Våra förväntningar konfronteras alltså med nya visuella versioner av verkligheten som tvingar oss att revidera våra referensramar.

I Unearthed beger sig Linda Bäckström på en forskningsresa med konstens medel. Hon jobbar inte vetenskaplig-systematiskt utan associativ och undersöker föremål och symboler som har tagit plats i vårt samhälle, i vår historia och i vårt sätt att se på världen. Linda Bäckströms intresse rör människans dröm att hitta dolda skatter rent fysiskt – spår av den försvunna ön Atlantis, olja under havsbotten – men även att undersöka det som ligger bakom detta sökande: en längtan efter den ideala världen, ett bättre liv, ett fulländat samhälle, men också personliga och kollektiva maktanspråk. I sina verk frilägger hon mänskliga utopier och drömmar och inte minst nyfikenheten på att upptäcka något som ingen annan har kunnat hitta i strävan efter lycka, makt och önskan att behärska världen.

Linda Bäckström är född 1982 och uppvuxen i Gävle. Hon utbildade sig vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och tog sin examen 2011. I examensutställningen stod hon för den uppmärksammade spatiösa installationen i entréhallen. Samma år deltog hon i grupputställningen ”DE/CONSTRUCTING THE NORM” på Wetterling Gallery i Stockholm och fick det prestigefyllda uppdraget att gestalta glasmontern i Odenplans tunnelbanestation där hennes installation ”Window Shopper” presenteras fram till 10 mars. Hon bor och jobbar i Stockholm.